Lämnar mediaföretagen mediabranschen?

Home/Blogginlägg/Lämnar mediaföretagen mediabranschen?

Lämnar mediaföretagen mediabranschen?

Hur definierar man mediabranschen? Innan jag deltog på Mediadagen den 30 september trodde jag att media var distribution av journalistik igenom olika medium. Allt ifrån nyheter i en papperstidning till en modeblogg eller en intervju i en TV-kanal. Detta finansierat av målgruppen och/eller av annonser.

Det jag fick lära mig på mediadagen är att media nu handlar mer och mer om pensionslösningar på nätet, köp och säljsajter och digitala samboavtal. Men är detta media eller är det så att mediabranschens aktörer tycker att gräset är grönare någon annanstans?

Man kan säkert få till att leboncoin, som är Blocket i Frankrike och för övrigt Schibsteds största verksamhet, är någon form av transformation av ospecificerade annonser i en dagstidning men i själva verket är det väl mera en digitalisering av en bakluckeloppis eller av den klassiska Gula Tidningen? Oavsett vilket, för det behöver vi inte bestämma, så sker just nu en markant förändring av mediehusen affärsstrategier.

Mediehusens största inkomstkälla är fortfarande papperstidningarna men prenumeranterna flyr och annonsintäkterna försvinner i rasande takt till de som numera äger kundrelationen, exempelvis Google och Facebook, se exempelvis Dagens Nyheters artikel om Facebooks informationsmonopol.

Mediehusen har dessutom den märkliga prismodellen att man kan få dagens nyheter gratis men man får betala för gårdagens nyheter? Hur skall journalisterna få lön när alla kommit på att nya nyheter gratis är bättre än gamla som kostar?

Mediadagen beskrev mycket tydligt att slaget handlar om tre viktiga komponenter. Content, Plattform och Kundrelation.

De klassiska mediehusen har redan förlorat slaget om kundrelationerna. Visst kommer de kunna fortsätta ge ut tidningar, både på papper men ännu mera digitalt, under flera år framöver men vägen till content kommer i allt större utsträckning att gå via de som har tagit kontrollen över konsumenterna, de stora digitala aktörerna.

Plattformarna blir mer och mer komplexa och kräver stora investeringar, både i teknik men framför allt i trafikgenerering och det finns helt enkelt ingen chans för mediehusen att vinna detta slag heller.

Kvar återstår content. Där finns en klar konkurrensfördel för mediehusen men vad är det som säger att en slipad journalist, som redan blivit konverterad till frilansare, hellre går via mediehusen för att nå ut till sina läsare och vad kan man ta betalt för content i framtiden? Kan man livnära sig på det? Det är inte svårt att dra parallellen mellan skivbolagen och mediehusen.

Med denna utveckling är det inte svårt att förstå varför mediehusen successivt flyr media. Tittar man på några av de grafer som visades på mediedagen så kan man se att annonsintäkterna för print kommer att vara noll någon gång mellan 2025 och 2030. Detsamma gäller upplagan. Om detta sker innan mediehusen lärt sig att ta betalt för det som de erbjuder via de nya medierna, eller innan de hittat en ny intäktskälla utanför den klassiska mediabranschen, så finns de inte mer.

Framtidens intäkter ligger helt enkelt någon annanstans och frågan är bara hur mediehusen skall få en andel av denna nya marknad? Är det genom att våga ta betalt för de kärnvärden som de erbjuder eller är det genom att gå över till helt nya affärsverksamheter? Nyckeln ligger i den nya affärsmodellen och vilken prismodell som mediehusen kommer att välja.

Oavsett vilket så skulle mediehusen behöva inse att det inte bara handlar om att i panik leta efter andra intäktskällor. Det måste i lika hög grad handla om att våga förändra prissättningen av det som idag utgör grunden för deras existens, annons- och upplageintäkterna. Genom att maximera dessa intäkter medan de faller, skapas bättre förutsättningar för att lyckas även efter att printprodukterna har gått ur tiden.

 

Läs också: Ny teknik skapar nya möjligheter till innovativ prissättning

Av Per Högberg